rambling

jag vet inte hur manga som hort nyheten om min brutna fot? tror inte att jag sjalv har forstatt vad som hant an. i fredags var vi ute hela ganget. vi hade haft en jattebra kvall. Francisco hade gjort sushi, vi drack gott vin och hade trevligt. tyvarr slutade kvallen med att en valdigt stor man kommer vinglandes och landar pa min fot. min forsta tanke var saklart inte att den var bruten men jag fick i stort sett baras hem av Nathalie och Nina.
det var inte battre pa lordagsmorgonen. efter att ha atit sushiresterna och haft en mysig bakisdag insag jag allvaret och hoppade ivag till sjukhuset pa ett ben. det drojde inte lange innan jag rontgades och fick reda pa att min vanstra fot faktiskt ar bruten. KUL!
jag kan inte ens stodja mig pa den. har fatt en stallning och kryckor. doktorn hade en liten lektion med mig hur man gar med dem. det ar sjukt svart i trappor och mina armar en helt doda efter en 500 meters promenad. pa onsdag ska jag till en ortoped och bli gipsad. sex veckor i gips. tur att det inte ar 35 grader varmt pa dagarna langre. just nu suger livet lite.
jag har inte ens berattat om mitt skitjobb jag fatr. i fyra dagar har jag arbetat som bilservice-forsaljare for Goodyear. gatt runt 5 timmar om dagen och knackat dorr. det ar helt provisionsbaserat och eftersom att jag inte salde nagra sa tjanade jag inte ett ore pa fyra arbetsdagar. men har ovat upp min engelska och lart mig en hel del om bilreparationer och dorr-till-dorr forsaljning.

ledsen for ett trakigt inlagg men idag ar jag lite nere. skont att Nathalie och Francisco var hemma med mig igarkvall. vi drack champagne och at chokladpudding. och tack mamma och Karin for att ni ar sa bra.

har ar min fot


vi ses

/ Sandra